Samhällets barn - Läs en bok

man älsker ager man.
Det var en svindlande tanke och Hans lät blicken gå runt.
– Tänk så många som måste ha älskat mej så mycket stryk
och bannor som jag fått i mitt liv.
Hans snabba och träffande replik besvarades med
småleenden. Kaffe och doppa förtärdes en stund men så
återkom nämdeman till ämnet.
– Som sagt, va ja har hört av både lärarinna å prästen så har
du ett läshuve. Se te att du får använning för dä å studera pojk.
– Var ska jag få pengar från för att studera? undrade Hans.
Snart var det dags att bryta upp och ta adjö av familjen.
Hans hade inte långt till tårarna, det kändes svårt då främst att
skiljas från Anna.
– Kommer du häråt nåen gång i framtia, så ska du väl inte
glömme av oss. Du ä välkommen hit, sa nämndemannen innan
Hans hann ut genom dörren.
Med vemod och sorg i hjärtat lämnade Hans gården. Han
tänkte på vad nämndeman sagt, att han skulle velat ha honom
som dräng. Hans sparkade undan några stenar som låg i hans
väg. Men det hjälpte inte att få bort ilskan och bedrövelsen
inom honom.
– Fan också! Djävla skabb! Djävla Abel! Ni har förstört
allt för mej, ropade han så det ekade i skogen.
En höst i hällande regn hade Hans kommit till denna avkrok
av Småland. En höstdag i strålande sol lämnade han denna