Samhällets barn - Läs en bok

med korslagda armar betraktade han tallriken och såg att det
mesta av maten var kvar. Den nu nästan kalla mjölken hade
fått ännu tjockare skinn.
– Varför äter du inte upp? skrek Gorillan så att det ekade
över hela matsalen och allas blickar riktades mot Hans.
– Jag har försökt men jag kan inte, Assistenten, sade Hans
med gråten i halsen. Snälla assistenten, kan jag inte få slippa?
– Nej, min käre vän, nu skall jag börja lära dej att lyda,
sade Gorillan och tog ett kraftigt tag om Hans nacke, böjde
huvudet bakåt och försökte att ösa den kalla äggmjölken i
munnen.
Hans kämpade emot och höll munnen hårt stängd.
Äggmjölken rann nedför hans hals och ned på hans kläder.
Men smärtan av Gorillans grepp om nacken och huvud gjorde
att han måste skrika ut sin smärta och då öppnades hans mun.
Då öste Gorillan häftigt in några skedar i Hans gap, under det
att Hans skrek av smärta och förtvivlan. Plötsligt reagerade
magen och han spydde upp allt han hade ätit och lite till, en
stråle vällde över bord och golv. Gorillan släppte sitt grepp
och Hans föll ned under bordet och hörde Gorillan skrika:
– Se till att städa upp efter dej, ditt svin.
Vad som pojkarna bevittnat fick dem att reagera och all
rädsla för Gorillan verkade nu vara bortblåst. Med stampningar
i golvet och slamrande med skedar samt burop gav de sitt
missnöje tillkänna. Gorillans gälla visselpipa skar genom luften
och ordningen var återställd. Han kommenderade nu pojkarna