Samhällets barn - Läs en bok

varenda ledig stund och försökte lära sig spela. Han övade
skalor medan han spottade blod från enn blödande
underläpp. Mias katter smög förskräckta omkring te på
gården av allt oljd han åstadkoom. Det dröjde inte länge
förrän även e boende tyckte att det kunde vara nog.
– Mina hyrestäster kalagar på ditt oljud och hotar med att
flytta, sade Moia åt onom en dag. Antingen fltar dom eller
du, om du inte vill sluta upp med ditt spelande.
Det var ett besked i klartext och eftersom han inte ville
sluta spela ågterstod inet annat än att försöka få tag i ett
möblerat rum. Eftger att ha studerat annnonserna i tidningen
en tid fick han tag på ett rum i en villa som ägdes av ett par
gamlingar. an förde på tal att han spelade saxofon.
– Det gör inget vi hör så dåligt, men du får inte ta in
fruntimmer på rummet om nätterna. Obesvärat kunde han öva
skalor och musikstycken på sin saxofon och i smyg tog han in
Linnéa på rummet nattetid. Saxofonövningarna ledde snart
till resultat, fr han blev antagen till godtemplarnas nybildade
dansorkester som svarade för musiken vid dansaftnar, basarer
och kabaréer och också anlitades på olika platser runt om i
bygden.
Med en blandning av oro och avund fick han nu från
estraden titta på när andra pojkar tog hand om Linnéa under
danserna. Endast ett par danser under en kväll kunde han
smyga sig ftoll och dansa med sin flickvän. Det var musiklivets
avigsida.