Samhällets barn - Läs en bok

Hans hade just avslutat sin berättelse när biträdet kom in
med hans torkade kläder.
– Klä på dej så ska jag skjutsa dej tillbaka till Valla,sade
konstapeln.
– Neej! utropade Hans. Jag vill inte tillbaka till Valla, skjutsa
mej till min fosterfarmer i Arboga istället!
– Om du inte stått under barnavårdsnämndens försorg skulle
jag ha hjälpt dej till Arboga genast, men nu kan jag inte det.
Däremot lovar jag dej att jag ska ta kontakt med barnavårdsnämnden
i Katrineholm i morgon.
– Där har jag ingen hjälp att vänta, sade Hans uppgivet.
Sent på natten svängde polisbilen upp vid Arvids gård och
det lyste fortfarande i fönstren. När de kom in i köket satt
Sigrid med en strumpstickning i händerna och tittade
förskräckt på dem. Konstapeln hälsade med en honnör när
han steg in.
– Här kommer jag med pojken. Ni får ursäkta att det blev
en aning sent. Vi hade en del att språka om och så måste vi
torka pojkens kläder innan vi kunde ge oss av.
– Åh, för all del, sade Sigrid lite tyst och förläget. Var så
god och sitt ner. Min man kommer snart. Han är ute i
ladugården och ser till en ko som vi väntar ska kalva.
Konstapeln slog sig ner på kökssoffan och Hans satte sig
försiktigt längst ut på änden. Han tittade på Sigrid och såg att
hon hade gråtit.
– Det är nog för att hon oroat sig över mej, tänkte han.