Samhällets barn - Läs en bok

sig att ta upp sin ryggsäck och svarade:
– I den har jag haft min matsäck och där är min nalle.
Han öppnade ivrigt sin ryggsäck och tog ut en flottig påse
som han lade på bordet. Sedan tog han fram sin blekgula nalle,
sliten och något trasig och nu även flottig. Han tog nallen i sin
famn och han tyckte ännu mera om den nu när han kände sig
ensam, utlämnad och övergiven.
– Det här är min kamrat och han ligger alltid hos mej om
nätterna.
Assistenten gick fram till Hans och slet med ett snabbt grepp
nallen ur famnen.
– Sånt djävla larv håller vi inte på med här, förstår du. Här
skall ni fostras till karlar.
– Får jag min nalle, ropade Hans förtvivlat. Det är min
kamrat, du har inte rätt att ta den ifrån mej, ge mej min nalle.
Assistenten lyssnade inte på hans vädjanden utan tog nallen
och den flottiga och slitna ryggsäcken och kastade alltsanmans
i kökets sophink, samtidigt som han sade:
– Du skall en gång för alla lära dej förstå att här har du
ingen egen vilja, här har du bara att lära dej lyda och rätta dej
efter vad vi anser vara bäst och riktigt. Förstått!
Ilskan kokade inom Hans inför denna förnedrande behandling.
Han kände trotset växa inom sig. Med sänkt huvud stod
han och försökte utestänga varje ord från assistenten.
– Har du förstått? upprepade denne.
Hans svarade inte. Han knöt sina händer och bet ihop sina