Samhällets barn - Läs en bok

innan han tvättat av sig skiten som trängt in överallt. Näsa och
hals var igengrodda av dammet. Det var nog sant som en av
drängarna hade sagt en dag:
– Tröskningen kommer vi att minnas och känna av ända
fram till jul. För varje gång vi hostar eller snyter kommer det
bara ut en massa svart skit.
En kväll i slutet av tröskningsperioden när Hans tvättat sig,
tänt i plåtkaminen och kände den behagliga värmen fylla
rummet, lade han sig tillrätta i soffan. Han satte på sig hörlurarna
och lyssnade på radion. Musiken var sövande och han kände
kroppen skönt domna bort efter en ansträngande och lång dag.
Då öppnades dörren och Arvid kom in.
– Här ligger du och har det gott ser jag.
– Jag har gjort mitt för i dag, svarade Hans, och nu vilar jag
mej.
– Är man på landet och är dräng kan man aldrig säga att
jag har gjort mitt för i dag, det ska du komma ihåg, sade Arvid
skarpt. Jag väntar på att en ko kanske kalvar i natt. Den måste
du vaka över och om du ser att hon ska till att kalva så måste
du komma och väcka mig så jag får ta vid.
Hans svarade inte. Han låg lugnt kvar och lyssnade på
radion, vickade lätt på foten i takt med musiken.
– Hörde du inte vad jag sa! skrek Arvid.
Hans låg envist och obekymrat kvar. Han tyckte att han
gjort nog för i dag och behövde mer än väl vila ostörd hela
natten, om han skulle klara av morgondagens dagsverke. Det