Samhällets barn - Läs en bok

lick. Strax kom Gorillan fram till Hans och sade till att samtal
under måltiden var förbjudet.
– Maten skall tysta mun, kom ihåg detta!
Samma regel gällde tydligen inte för personalen, från den
angränsande personalmatsalen hördes röster och skratt tränga
ut genom den halvöppna dörren. Hans tittade vädjande på
Gorillan och sade:
– Jag kan inte äta det här.
– Säg om det där en gång till. Får jag höra hur det låter,
svarade Gorillan.
Hans kom nu på vad han hade glömt att säga. Han skyndade
sig att rätta till det och sa nu:
– Jag kan inte äta upp det här, Assistenten.
– Så skall det låta, svarade Gorillan nöjd och fortsatte:
– Du skall redan nu lära dej att här finns det inget som
heter “jag kan inte”, ”jag tycker inte” eller “jag vill inte”,
lägg det på minnet. Du är här för att fostras och inte för att
klemas bort.
Efter denna åthutning försökte Hans åter att äta upp sin
mat men efter ett par skedar gav han upp. När slamret av alla
skedar hade upphört, tog Gorillan detta som intäkt för att alla
hade ätit färdigt. Han gick en runda runt matsalen för att se till
att alla hade ätit rent på sina tallrikar. Han stannade till vid
några pojkar och beordrade dem att äta upp bättre. Några
skrapningar av skedarna mot tallrikarnas botten förkunnade
att orden verkställdes. Så kom Gorillan fram till Hans och