Samhällets barn - Läs en bok

Detta föranledde Hans att berätta för Sven något om
tillvaron på Eolshäll.
Han hade inte varit många dagar på Skenäs förrän han
skrev sitt första brev till sin fosterfarmor i Arboga och till
Elin och Karl i Stockholm. Med glädje berättade han för
dem hur bra han hade det och hur lycklig han var.
Dagarna började tidigt, Hans och Sven hade redan intagit
morgonmålet när vällingklockan på stallbyggnades tak
klockan sju kallade till arbete. Stallbacken fylldes av statare,
torpare, drängar och nu under höbärgningstiden även av
kvinnor, ja, även av många barn som hade sökt sig dit i
förhoppning att bli tilldelade någon enklare syssla. Rättaren
delade ut sina order och vartefter de fick sina arbetsuppgifter
så försvann de åt olika håll.
Trädgårdsmästaren hade samlat sina medarbetare på
planen framför växthusen och gav sina order. Det dröjde
inte länge om förrän barnen kom springandes från
stallbacken, där det visade sig att rättaren inte hade något
åt dem att göra. Flämtande stod de nu där barfota i sina
solkiga och slitna kläder, med en vädjande, bedjande blick
till mäster i förhoppning att få något arbete, som att rensa
och gallra grönsakslanden och tjäna en dagpenning om
femtio eller sjutiofem öre. Några hade ibland turen att få
ett arbete och var överlyckliga medan de andra lomade
iväg med sorgsna miner. Men nästa morgon stod de där
igen fyllda av nya förhoppningar. När Hans omräknade sin