Samhällets barn - Läs en bok

Potatisen var upptagen och tröskningen väntade. Flera
gårdar gick tillsammans och hjälptes åt att göra dagsverken
hos varandra. På de gårdar där det fanns drängar föll det
på deras lott. Efter att Hans som vanligt tagit hand om
mjölkningen och utfodringen, var det att ge sig iväg till
trösklaget.
Här använde man sig av ett modernt tröskverk, tillverkat
på en industri i Katrineholm. Det drevs med en elektrisk motor.
Det var dock ett experimentverk och stod under fabrikens
kontroll. Ingenjörer i vita rockar, fina skjortor och slipsar kom
för att göra sin mätningar och prover. De tog alltid på sig en
mask för ansiktet som hindrade dem från att få i sig av dammet
som stod som en sky runt tröskverket. En dag röt en stor
kraftig dräng, som var säckbärare, till åt en av ingenjörerna:
– Spring inte i vägen din djävla snobb och tag av dej det
där trynet du har runt käften och dra i dej ett tag av all den
djävla skiten som vi får göra hela dagarna. Då kan ni kanske
tänka ut något vettigt, så vi slipper dra i oss så mycket damm
och skit!
Tröskverkets vrål gjorde normal samtalston omöjlig. Man
var tvungen att skrika för att göra sig hörd. Förutom de två
inblandade var det bara Hans som hörde utbrottet eftersom
han stod bredvid och lämpade undan agnarna.
Gårdarna var många och en del var stora så det gick åt
många dagsverken innan tröskningen var över. Varje kväll när
Hans kom hem till drängkammaren tog det sin rundliga tid