Samhällets barn - Läs en bok

– Prästfan försöker jävlas in i det sista.
– Svär inte Hans, och vet du inte vilken dag vi skall gifta
oss, fräste Linnea irriterat tillbaka.
Från expeditionen hördes ett rop från prosten.
– Förlåt mig för mitt slarv, jag har antecknat er vigseldag
på fel almanacka.
Han bad dem sitta in och vänta tills han hade klätt om sig.
Tiden mellan vigsel och då Linnea skulle föda blev kort.
En kväll kände Linnea att det var dags att uppsöka BB. De
bodde på norra sidan av stan och på den södra sidan låg
sjukstugan och BB och dit var det långt. De räknade över sina
pengar och kom fram till att de hade inte råd med att kosta på
sig en taxi, därför valde de att gå. Hans var orolig varje gång
Linnea stannade upp, tog sig åt ryggen och grimaserade inför
de begynnande värkarna. Han kände sig lättad när de äntligen
var framme vid BB och en sjuksköterska tog hand om Linnea
och Hans ombads att återvända hem.
Efter arbetsdagen slut nästa dag, begav han sig till BB och
när han hastade igenom Stureparken rev han hastigt åt sig några
påskliljor och narcisser som det fanns gott om. När han trädde
in på BB ansträngde han sig till det yttersta att visa upp ett
trevligt och vänligt uppförande. Men detta hade han inget för,
en bastant sjuksköterska med en bestämd uppsyn kom fram
till honom och formligen slet blommorna ur hans hand och
sade:
– Hit på besök får bara papporna komma, du är väl en son