Samhällets barn - Läs en bok

hört, jag vet inte så noga. Men om du möter honom, se för fan
till att buga djupt och hälsa artigt. Och sätter han två fingrar i
mun och visslar på dej som på en hund och du inte kan komma
undan så skynda dej fort som fan fram för då gäller inte vad
du sysslar med. Då måste du lyda endast honom. Han är
djävligt sträng, fortsatte Rulle, det är han som delar ut de
strängaste straffen på Hälle, ja vi kallar Eolshäll så och vi
som är här går under namnet Hälle-grabbar. Det strängaste
straff man kan få är saltat björkris.
– Hur går det till? svarade Hans smått skräckslagen.
– Man tar ner grabben i källaren och klär av honom, naken
– och så är det förmodligen Gorillan som håller i medan Föris
slår grabben med björkris som doppas i saltvatten. Akta’re
va’ ont de’ gör.
– Har du fått stryk någon gång med saltat ris, frågade Hans.
– Nej för fan och jag hoppas att jag slipper. Men jag såg en
kille en gång, han är inte kvar här längre, men han fick spö
med saltat ris. Fy fan så han såg ut på assele och vilken natt
han gick till mötes.
En gäll klocka från huvudbyggnadens trappa medelade att
det åter var dags att samlas till en ny måltid.
– Får vi så där äcklig mat igen, sade Hans, då går jag inte
in.
– Käket är bra utom på mornarna, lugnade Rulle.
Så stod pojkarna åter vid sina platser med sina händer