Samhällets barn - Läs en bok

– Fy fan vad jag hatar dessa plågoandar!
Helt naken kom Jeppe uppspringande från källaren. Han
höll nattskjortan hopknölad framför sig och kastade sig på
magen i sängen. Han orkade inte gråta längre, nien kroppen
skakade våldsamt av snyftande hickningar. Hans klev ur sängen
och gick över till Jeppes säng och tittade på honom där han
låg. Hela ryggen och bakdelen flarninade röd och uppsvälld
från slagen, saltet och det heta vattnet. Han föll på knä vid
sidan av sängen och sillekte Jeppes bakhuvud och försökte
trösta honom. Gorillan kom in för att släcka lyset och fick syn
på Ilans.
– När jag släcker ska alla vara i sin sängt
Hans vägrade lyda Gorillans order när han beordrade
honom att uppsöka sin säng. Han låg på knä kvar vid sin bäste
kompis och försökte på alla sätt ge honom tröst.
– Stackars Jeppe så du ser ut, fick Hans fram.
– Fy fan för dom jävlarna! Du kan ge dej fan på att jag
kommer att hämnas på Föris, det var han som slog mej. Precis
som du hämnades på Föris, men jag kommer att göra det
mycket värre, det lovar jag dej. Vad jag hatar honom och det
här jävla stället, fick Jeppe fram mellan attackerna.
– Gör inte det, bad Hans. Du får hara mer stryk, det fick
jag.
– Det ger jag fan i förstår’ru. Jag ska hämnas.
Innan Hans återvände till sin säng försökte han lägga en filt
och ett lakan över Jeppe men möttes av ett vråk