Samhällets barn - Läs en bok

Pojkhemmet
Eolshälls pojkhem förvaltades och ägdes av Stockholms stad.
Det hade plats för cirka 50 pojkar i åldrarna 6-17 år. Hemmet
var ökänt för sina hårda uppfostringsmetoder och gick ofta
under namnet “uppfostringsanstalt för vanartiga barn”. Men
hur illa barnen i verkligheten hade det, hade allmänheten eller
myndigheterna inte klart för sig – eller ville inte förstå.
Eolshäll låg vackert beläget på en udde i Mälaren. Bitvis
var naturen kuperad och bergig. Det stora området var
inhängnat med ett högt trästaket, men grinden stod alltid öppen
så det var lätt att rymma. Alla var dock medvetna om det
stränga straffet för dylik förseelse – prygel med saltat björkris.
Liksom fattigårdarna på denna tid skulle vara självförsörjande,
genom att fattighjonen utförde en rad oavlönade
arbetsuppgifter, skulle också Eolshäll vara självförsörjande.
Pojkarna på hemmet sattes att utföra. en rad arbeten för att
hålla driftskostnaderna nere. Eolshäll var en arbetsinrättning
och uppfostringsanstalt. En stor trädgård fanns i anslutning
till hemmet, man producerade för eget bruk, resten såldes ute
i samhället. En trädgårdsmästare var ansvarig för trädgården.
den sköttes oavlönat av de äldsta pojkarna, förutom en flitpeng