Samhällets barn - Läs en bok

– Rätt uppfattat, avbröt Föris, och ju längre ner du kommer
i poäng desto dummare är du, eller hur doktorn?
– Vi uttrycker oss nog inte på det sättet, vi talar bara om
intelligensnivå.
Det här var något nytt för Hans och han undrade hur det
skulle sluta. Att ha Föris, med den bistra uppsynen, närvarande
var otrevligt. Hans ville helst slippa undan.
– Räcker inte mitt avslutningsbetyg från skolan för att
se om jag är intelligent, vågade han fråga doktorn.
– Visst är ditt betyg fint, men det här är något annat och
av större värde och ett led i forskningen av fosterhems-barnens
intelligens.
Hans placerades vid ett bord och fick en rad frågor att
svara på. Under tiden han funderade på svaren och lösningarna
hörde han det tickande ljudet av doktorns tidtagarur som mätte
hur snabbt han löste uppgifterna. Blicken sökte sig emellanåt
till tavlan på väggen. Den röda linjen lyste oåtkomligt högt
som en höjdhoppsribba ett par meter över marken. Provet
verkade ta en evighet och värmen och spänningen fick svetten
att krypa fran, över hela kroppen. Hans koncentrerade sig så
hårt att han spände kroppen som en fjäder och nästan flög i
taket när tystnaden avbröts av en gäll telefonsignal. När han
äntligen var färdig med provet, ögnade doktorn igenom
resultatet och summerade poängen.
– Ett mycket fint resultat, sade doktorn och visade Hans att
han hamnat nästan högst upp.