Samhällets barn - Läs en bok

vaknade han av smärtan och lade sig åter på magen. Hans
kände av detta prygelstraff under flera dagar. Han hamnade
nu under en längre tid på syslöjden där han snart lärde sig
både konststoppning av strumpor och att sy i knappar på
rätt sätt. Hans såg fram mot den dag han skulle slippa
skräckkammaren och få komma ner till trädgården i stället.
Så småningom fick han komma ner till trädgården. En
dag höll han på att skörda krusbär långt borta i ena änden
av trädgården, då han hörde Mäster ropa att han omedelbart
skulle gå upp till föreståndarens expedition. Återigen kände
Hans oro och knip i magtrakten när han gick upp till
huvudbyggnaden. Vad var nu på gång?
Hans trädde in på expeditionen, stannade vid dörren och
bockade djupt. Föreståndaren höjde blicken en aning från
sina papper och drog några tag på sin pipa som fräste surt
och lämnade från sig ett moln av rök. Han plockade lite
med sina papper och tittade sedan upp på Hans med sin
barska blick. Han sög åter ett tag på pipan och tog den
sedan ur munnen och la den ifrån sig på askfatet. Han satt
en stund och betraktade Hans och liksom njöt av av hålla
honom i ovisshet och han såg Hans frågande och skrämda
blick.
– Är det du som heter Hans Danielsson? kom det till
sist.
– Ja, föreståndaren, svarade Hans med lite darr på rösten.
– Om några dagar ska du lämna Eolshäll och resa till ett