Samhällets barn - Läs en bok

mer. Han kände gråten i halsen och flög upp samtidigt som
han snabbt avlägsnade det våta i ögonvrån.
– Vem vågar följa med mej på en simtur? ropade han och
klädde snabbt av sig och hoppade naken ner i det ljumma
vattnet.
De andra pojkarna följde hans exempel, all osäkerhet,
blygsel och rädsla var som bortblåst. Skymningen var djup
och pojkarna avtecknade sig som mörka figurer. Flickorna
tog sig lite avsides innan de klädde av sig och kastade sig i
vattnet och sam över till pojkarna.
Fem pojkar och lika många flickor tumlade om i vattnet.
Deras glada skratt och tillrop ekade ut över sjön och försvann
upp mot land. När sommarnatten var som mörkast blandade
sig månen i deras lekar och glittrade i vattnet. Här rasade de
ut i sin ungdomsyra långt bort från moralens väktare som sov
tungt i statar- och torparstugor. Många av dem skulle ha förfasat
sig over detta omoraliska beteende. Ungdomarnas oskyldiga
tilltag skulle ha föranlett dem till fördömanden vid nästa friluftsgudstjänst
på planen framför höganloftet vid Skenäs slott.
När ungdomarna rodde tillbaks till bryggan vid Skenäs
tvättstuga och slakthus hade de första timmarna på den nya
dagen alla redan flytt. Månens sken bleknade allt mer inför
den gryende dagen. När Hans kom upp till rummet var han
ensam. Sven använde denna ljuva sorninarnatt på sitt vis
någonstans som vuxen och mera erfaren men Hans tid skulle
också komma. Han hade niärkt denna natt att något konstigt