Samhällets barn - Läs en bok

– Du! viskade en grabb som hade sin säng nära Hans. Vi
vet att du har skabb, samma skit som råttjävlarna får när de
rotar i skiten på sophögarna. Vi kommer därför att kalla dej
för råttan, eller hur grabbar?
– Fy fan att få en råttdjävel på våran sovsal, hördes någon
halvhögt utbrista.
Förra gången jag kom hit, skrek de bonnjävel åt mig, därför
att jag kom från landet och nu tänker de kalla mig för råttjävel.
Nu skall jag försvara mig, nu är jag härdad efter tiden i
Småland, tänkte Hans. Jag måste ta upp kampen med dem
som försöker förnedra mig.
– Nu räknar jag till tio och innan dess ska du djävlar anamma
be mig om förlåtelse, i annat fall ska jag komma över till dig
och smitta ner dig med min skabb. Den som kallar mig för
råttan i fortsättningen kommer jag att spöa upp.
Mot slutet nästan skrek han, så upphetsad blev han, men
lugnade sig och började sakta räkna.
– Ett, två, tre, fyra, fem, sex...
– Förlåt mej, grabben. Jag ska aldrig mera kalla dej för
råttdjävel, viskade en röst.
– Bra,viskade han tillbaks. Nu ska jag berätta för er om
hur jag haft det i Småland och hur jag fått skabb. Jag berättar
så mycket jag hinner med innan Assis kommer tillbaka för då
måste vi vara tysta.
I lugn och ro berättade han om hur han hade haft det. I
dunklet såg han hur de satt upprätta i sina sängar och lyssnade