Samhällets barn - Läs en bok

Gorillan svepte med spänd blick över salen, gick fram till
en av pojkarna och synade om han tvättat sig ordentligt. Han
beordrade dessutom pojken att andas på honom för att känna
efter om han hade borstat tänderna. Därefter fortsatte han till
en annan pojke och upprepade samma procedur och fann då
att pojken inte torkat sig torr. Han tog ett kraftigt tag om
pojkens nacke och nästan kastade ut honom ur salen och
beordrade honom att tvätta om sig och visa upp sig för ny
kontroll. Samtidigt tog han upp sin ordningsbok och satte ett
streck vid pojkens namn. Gorillans blick for nu över sängarna
och nu gick han fram till en pojke och sade:
– Tycker du sängen är fint bäddad?
Pojken mönstrade sin bäddning och även Hans tittade på
sängen och tyckte att den såg fin ut och borde duga. Pojken
stod tyst och betraktade sin säng och visste inte vad han skulle
svara för att behaga Gorillan.
– För fan! Har du inte mål i mun? röt Gorillan. Titta på
filten, du ser väl för fan att mönstret ligger snett.
Gorillan rev upp bädden och beordrade pojken att bädda
om. Han kom nu fram till Hans, som var vettskrämd för vad
han på kort stund fått bevittna. Gorillan betraktade Hans en
stund, med en nästan föraktfull blick, och sade:
– Innan du ställer dej framför sängen, skall du vara
färdigklädd.
– Jag är färdigklädd, skyndade sig Hans att svara.
– Det tycker du, men det tycker inte jag, röt Gorillan och