Samhällets barn - Läs en bok

Hans satte sig åter på stolen, böjde sig framåt med händerna
fortfarande om huvudet. Det kunde inte vara sant.
– Hon är gift och bor i Trosa och har en pojke som är
fjorton år gammal och heter Gerhard. Hon har ytterligare en
pojke som är ett helsyskon till dej. Han är drygt ett år yngre
än du och heter Sune. Han har ett fosterhem i Stockholm, men
är för närvarande till sjöss och på grund av kriget som rasar
ute i världen är det ovisst när han kan komma hem.
– Varje gång jag har frågat efter min mamma, har man
sagt att hon är död. Varför? Varför har man ljugit för mej? Det
är för djävligt!
– Det måste bero på något misstag.
Då hettade det till inom honom och han kände hur blodet
svallade och det susade i huvudet. Han for upp från stolen
igen och skrek rätt ut.
– Det kan väl för fan inte vara ett misstag alla gånger som
jag frågat heller!? Varför har ni klippt av banden mellan mej
och moster Ester och morbror Krister och min mamma?
– Lugna ner dej och uppför dej anständigt, sade hon i en
befallande ton.
– Du begär att jag ska uppföra mej anständigt, jag bara
frågar: Har ni inom barnavårdsnämnden uppfört er anständigt
mot mig? Tycker du det efter allt jag har berättat för dej?
– Vi kommer ingen vart att resonera på det här viset. Snart
kan du få träffa din mamma. Är du inte glad för det?
– Visst är jag glad, jag tror knappt att det är sant. Förlåt