Samhällets barn - Läs en bok

få lön som grisavakt. Han skulle få de pengar Abel fick när
han sålde en av de sex veckor gamla grisarna, som spädgris.
Detta uppmuntrande besked gjorde att det kändes lättare
för honom att möta ytterligare en natts vaka i svinstian. Han
undrade om det var Josefin som övertalat Abel till detta. Han
fortsatte att se på suggan som låg flämtande av feber.
Tystnaden och den tidigare nattens vaka gav sig snart
tillkänna. Han slumrade till ett tag men fick ett plötsligt och
otrevligt uppvaknande när suggan satte sitt kalla och våta tryne
mitt i ansiktet på honom. Häftigt kom han till medvetande
och stirrade in i ett par febriga grisögon. Det var som om
suggan ville göra klart för honom att nu var det snart dags, att
nu fick han inte sova. Det dröjde inte så länge förrän hon låg
utsträckt på sin halmbädd och innan han visste ordet av, födde
hon fram den första griskultingen.
Den låg till en början stilla. Den var slemmigt blöt och
lyste skär. Snart började den att sprattla. Han reste sej upp för
att skruva upp ljusveken på stallyktan för att få ett bättre ljus.
Sedan var han snabbt framme vid griskultingen, torkade den
först med halm och sedan med en säcktrasa. Därefter tog han
den varligt och lade fram den till en av suggans många spenar,
där den snart började att äta medan suggan gav ifrån sig ett
lätt rytmiskt grymtande, som talade om att hon kände sig
tillfredsställd.
Så kom den ena griskultingen efter den andra i rask följd.
Han hade jämt göra med att hinna torka av dem och lägga