Samhällets barn - Läs en bok

Då upphörde misshandeln. Han låg omtöcknad ett tag och
reste sig först när Gorillan beordrade honom. Med
medvetandet kom även plågorna tillbaka. Ryggen och låren,
som ännu inte var helt läkta från skabben, var nu full med
öppna sår och blodiga. Tummen hade han bitit i så hårt att den
blödde våldsamt. Gorillan tog honom till omläggningsrummet
och lade om den trasiga tummen innan han fördes tillbaks till
salen;
– Nu kanske du håller käften i fortsättningen, sade Gorillan
innan han motade in Hans i sovsalen.
Hans sov dåligt den natten. Tummen värkte och bultade
och varje gång han skulle vända den sargade kroppen vaknade
han av smärtan. I fantasin letade han efter de mest bestialiska
sätten att mörda Föris och Gorillan. Gång på gång utförde
han det ena fruktansvärda mordet efter det andra. Hatet mot
Föris kände inga gränser och han önskade innerligt att han en
dag skulle kunna hämnas. Men när? Och hur?
Nästa gång han hälsade på hos Elin och Karl, frågade han
vad hon sagt till Föris.
– Jag läste verkligen lusen av honom och han lovade att
göra en undersökning bland personalen om något otillbörligt
pågick, som han inte visste något om. Om så var fallet, skulle
han naturligtvis rätta till det. Har du märkt någon förbättring
på sistone?
—Ja, ljög Hans, som nu inte vågade yppa ett ord om vad
som hänt honom efter Elins samtal med Föris. Såren från