Samhällets barn - Läs en bok

man upp någon lämplig plats efter en vägg för att njuta av den
sköna höstsolen för att hålla middagstimme.
Hans och hans kamrat hade fått tag i en potatis och sparkade
den mellan sig. Johan fick syn på dem.
– Ska I sparka mä maten. Då ä stor synn å skam. I ä så unge
å raske å behöver ingen middagsrast. Kom mä här så ska I få
vara nyttiger och göre rent hos grisarna iställe.
Han förde dem in i svinhuset och gav dom var sin grep och
visade var dom skulle börja. Ett flera decimeter tjockt lager
av hårt tilltrampad dynga gav inte så lätt med sig. Pojkarna
slet med dyngan och förbannade gubben och avreagerade sin
ilska på de stackars grisarna.
I två dagar arbetade Hans hos Johan och Lotta och åt av
deras salta kost och slet under middagsrasten med svin-dyngan.
Han höll nästa på att dricka sig fördärvad ur hinken med vatten
som stod uppställd ute vid åkern.
När sista dagens kvällsmat var intagen väntade man på sin
dagpenning. Johan tog fram sin smålandsbörs från en gömma i
kammaren, röjde undan framför sig på bordet och sade:
– Dä ha vari dålit mä pära i år, ja hoppas I ha plockat väl,
han såg sig vädjande omkring. Två kroner om daen tycker ja
ä för möe, när man fått så lite mä pära ur jora.
Blixtsnabbt kom ett svar från någon vid bordet.
– Byastämman ha bestämt om dagslegans storlek, så dä ä
bare te å betale.