Samhällets barn - Läs en bok

i händerna. I biblarna hade prästen skrivit ner något tänkespråk
eller en hänvisning till något ställe i bibeln som skulle vägleda
dem ut i livet. Hans slog upp sin Bibel och läste högt vad
prästen sirligt präntat på förbladet. “Bed och arbeta”. Vilket
djävla tröstens ord man fått med sig! utbrast han ilsket. Han
var den ende av dem som fått två psalmböcker. Socknens gåva
var en enkel, billig liten bök. Den andra däremot var stor och
fin och hade guldförgyllda blad, när han öppnade den lyste
det likt en fläskstämpel, den blålila texten emot honom:
Konfirmationsgåva från Stockholms stads barnavårdsnämnd.
– Varför har bara du fått en psalmbok från barnavårdsnämnden?
frågade de andra Stockholmspojkarna.
– Vet inte, svarade Hans, och jag tänker inte behålla den
heller, så illa de behandlade mej och mina kompisar på
Eolshäll. Demonstrativt slängde han psalmboken in bland
buskarna.
Tiden för hemfärden var inne. Alla tog plats på lastbilsflaket.
Anna satt nu bredvid sin mamma och Hans satte sig mitt emot.
Hon visade stolt upp sin klocka som prydde handleden.
– Va har du fått för nåe? frågade hon.
– Ingenting, svarade han med gråten i halsen.
– Varför då? frågade hon förvånat.
– Det är så, förstår du, att fosterbarn betraktas inte som
ens riktiga barn å då behandlas de på annat sätt å de ä väl
därför Hans inte fått nåen gåva, skyndade sig nämdemansmoran
att svara med en lätt rodnad på sina kinder.