Samhällets barn - Läs en bok

– Dä tycker ja ä orättvist, skyndade sig Anna med att svara.
Hon kunde inte dölja att tårar trängde fram ur hennesögon.
Hon lutade sig mot sin mamma och viskade till henne:
– Visst får du dä om du nu så gärna vill göra dä, sva,rade
hennes mamma.
Anna reste sig, tog ett steg mot Hans, och överräckte sina
blommor. Där satt han nu med en bukett blommor i sin hand
och hans hjärta höll på att brista av glädje. Ingen gåva i världen
kunde gå upp emot detta. Denna enkla lilla handlingen av
Anna blev ett vackert konfirmationsminne för livet.
Någon tid efter konfirmationen fick Abel ett brev från
prästen. Det beställda konfirmationskortet var färdigt och
fanns nu att avhämtas i Prästgården mot en avgift av en
krona och femtio öre.
– Ja har inte beställt nåe kort. Dä ä e eviger lögn, rasade
Abel när han läst färdigt brevet. Å dyrt ä dä åsså.
Han vände sig ilsket till Hans.
– Har du beställt nåe?
– Neej... Prästen frågade oss om det var någon som inte
skulle ha kort. I så fall skulle den räcka upp handen. Men han
sa aldrig hur mycket det skulle kosta.
– Har du inte haft vett å räcke upp hanua, så får du väl åsså
se te lösa ut korte om du ska ha nåe.
– Nu ä du orättvisen ve pojken, sade Lydia, no kan du
betala korte te gåva.