Samhällets barn - Läs en bok

– Vi blir säkert ensamma, bara några båtar som passerar
förbi ibland, så du kan bada naken fast det inte finns något
månsken, skrattade hon, och för mej behöver du inte vara blyg,
Jag är ju din mamma.
Holmen de skulle till höjde sig bara en aning ovan
vattenytan och bestod till större delen av blankslitna hällar,
men på den högsta delen fanns en liten grön yta, omgärdad
med några buskar. Eva lade ut filten och kuddar på marken
och vände sig till Hans.
– Vad tycks om platsen?
– Fint!
– Här ska vi vila och ha det skönt, hoppas bara att det
vackra vädret står sig, sa hon och sträckte ut sig på filten och
tog på sig solglasögonen.
Han däremot ville ta ett dopp och känna på vattnet och
försvann bakom buskarna för att ta av sig kläderna. Försiktigt
tog han sig fram genom några vattenfyllda skrevor och kände
det uppvärmda vattnet sluta sig kring fötter och ben. Utanför
hällarna var det bråddjupt, så han hade bara att kasta sig i och
simma ut.
– Simma inte för långt ut, ropade hon en aning oroligt.
– Jag kommer snart upp för det är kallare än jag trodde.
När han kom upp gick han omkring på holmen och lät
solen torka kroppen. Några tärnor flög skrikande upp från
sina bon och försökte mota bort honom när han kom för nära.
Kroppen var snart torr och han tog på sig byxorna och lade