Samhällets barn - Läs en bok

Ovanför elementet satt ett färgtryck inramat som
föreställde Jesus med ett barn på sina ena arm. Vid hans
fötter låg ett par lamm. I en båge högst upp kunde Hans i
guldtext läsa: “Vad I gör mot de minsta gör I ock mot
mig”.
– Här ska vi bo tillsammans, sade Josefin, och du är inte
den första pojk jag delat rum med. Du är den tredje. Vi ska
no trives och komme sams ska du se.
Josefin satte sig ner i den knarrande korgstolen och tog
på sig sina glasögon och snart vandrade strumpstickorna i
hennes åldriga magra händer allt under det att hon hörde
sig för om Hans och hur resan hade varit.
– Lägg dej ovanpå soffan, sade Josefin, jag ser att du är
trötter.
Hans lydde hennes råd och det tog inte lång stund förrän
han somnade in.
De första dagarna flöt tämligen lugnt för Hans. Han gick
omkring tillsammans med Abel och bekantade sig med
gården. I anslutning till gården bredde några stenrika
åkertegar ut sig och på en sluttning ner mot sjön reste sig
en bokskog majestätiskt. Hans hade aldrig tidigare sett en
bokskog och när han gick igenom den tyckte han det var
som att gå in i en slottssal, de silvergrå raka stammarna såg
ut som pelare som höll upp det gröna taket som nu skiftade
i höstens färger.