Samhällets barn - Läs en bok

Hans bockade djupt och tackade för betyg och premium.
När han återvände till sin bänk såg han på Josefin som log
med hela sitt ansikte och han tyckte att hon inte verkade så
trött längre.
Medan prästen kallat fram Hans, läst upp betyget och gett
beröm hade det gått ett sus genom skolsalen. Denne pojk var
inte bygdens son, det hade de erfarit när han läst dikt och
sjungit, utan en stockholmsunge.
Inspektorns fru från den närbelägna herrgården, ilsk-nade
till så smått i sina funderingar. Tänka sig att en stockholmsunge
skulle få det finaste betyget. Vad var det för ordning? Var inte
deras son Ruben god nog? Det var tacken det för alla gåvor i
form av ägg, smör och rå-mjölk som hon skickat med pojken
till lärarinnan.
Hans gladde sig åt att Anna var med bland de främsta att få
gå och hämta sitt betyg. Nämndemannen och
nämndemansmoran sträckte lite extra på sig eftersom hon var
den första flickan, och därmed den bästa, som fick hämta betyg.
Den som sist kallades fram var Gunnar från Hult.
Prästen såg en stund på hans betyg men läste inte upp det
utan överlämnade det till Gunnar med orden:
– Något ljushuvud är du inte pojk, men var inte led-sen för
det. Jorden behöver så väl dina armar och krafter och till det
behövs inget märkvärdigt läshuvud. Som ännu en tröst, frågade
han efter hur det stod till med mormodern och gav några
berömmande ord för hennes insatser i Gunnars uppfostran, då