Samhällets barn - Läs en bok

Abel var något över fyrtio år och Lydia var mycket yngre.
De hade varit gifta och barnlösa många år men för två år
sedan hade Lydia fött en pojke som inte alls liknade sina
föräldrar. Eftersom barnet på ett markant sätt avvek i sitt
utseende så tisslade och tasslade man runt omkring i byarna.
Abel och Lydia hade haft fosterbarn tidigare men dessa
hade flyttat när de uppnått arton års ålder. På gården bodde
förutom familjen också Abels gamla mor, Josefin, som nu
var närmare åttio år.
Gården födde några kor och en häst. Abel födde också
upp många svin som han sålde som spädgrisar eller som
slaktsvin till Andelsslakteriet i Halmstad. På sina nyodlingar
odlade han fram foderpotatis för svinuppfödning.
– Det var väldigt vad Abel dröjer med. att komma hem,
sade Lydia till Josefin under det att hennes blick sökte sig
långt bort mot vägen och den sista grinden före en talldunge.
– Hade han säck mä te kvarna? undrade Josefin.
– Nej det skulle han inte ha idag men bussen kanske
blivit sener som pojken skulle komme må. Å kärer när de
kommer sammen i boa! De kan rakt prate sej fördärvade
och glömme allt, när de kommer igång, sade Lydia.
Precis som hon sagt detta och samtidigt sökt trösta pojken
som hon tagit upp från golvet så utbrast hon:
– Jag ser att de kommer nu. Kan I mor ta hand om pojken
så skall jag gå ner och möte dem.
Lydia slängde över sig några lätta kläder som skydd mot