Samhällets barn - Läs en bok

jag får något svar? Tänk om inte mamma svarar, inte vill veta
av mej eller kanske som pappa, glömt att jag finns till? Tankarna
gjorde honom orolig. I glädjen över att ha en mamma, hade
han inte haft en tanke på att hon kanske inte skulle känna
samma glädje över att kännas vid sin son. Oron gjorde honom
kallsvettig och som alltid i nödens stund vände han ansiktet
uppåt. Gode Gud, hjälp mej så att mamma kommer ihåg mej
och att hon svarar på mitt brev.
Under sin tid hos Mia hade han alltid kommit hem för att
äta en god lunch. En dag när han satt sig tillrätta vid bordet
och börjat äta, vände sig Mia om.
– Jag tror att du har fått brev från din mamma i dag.
– Var är det? utbrast han ivrigt och flög upp från stolen.
– Det står på skänken bredvid radion, svarade hon och
pekade.
Brevets poststämpel var Trosa och med ivriga händer
började han slita upp kuvertet.
– Ta det lugnt pojke, manade hon, du kan ju rent av slita
sönder brevet som du håller på.
Det föll något ur kuvertet ner på golvet. Han böjde sig ned
och plockade upp ett gulnat och en aning nött fotografi. Han
stod en lång stund och tittade på det innan han räckte fram det
till Mia.
– Titta! Det här är min mamma! Är hon inte vacker? sade
han med stolthet i rösten.
– Visst är hon det, men här är hon nog rätt så ung. Hon ser