Samhällets barn - Läs en bok

– Han är på sitt arbetet på slakteriet i Enskede.
Ord och meningar korsade varandra utan någon ordning,
de pratade i mun på varandra. Båda hade så mycket att fråga
om. När de lugnat sig något mindes hon tillbaka till åren då
han var liten. Hon berättade hur han ofta var hos dem och
ibland fick följa med till hennes föräldrar som var statare på
en stor gård i Uppland. Under berättelsen klarnade en del
minnesbilder även för honom. Han mindes vissa episoder från
den tiden och även hennes föräldrar, ett par gamla och snälla
människor. Han berättade att han kunde minnas hur han följt
med Esters pappa som var ladugårdskarl, när han arbetade
med djuren. Många trevliga stunder kom tillbaka till dem,
men så blev Ester allvarlig.
– Jag glömmer aldrig den dagen när jag kom till Kocksgatan,
där ni bodde för att hämta dej för några dagar. Vilken chock
jag fick när min syster skadeglatt talade om att dom skickat
bort dej. Jag sökte omedelbart upp barnavårdsnämnden för
att få reda på var du var, men dom vägrade att tala om det för
mej. Åh, vad jag avskydde min syster och din pappa efter det.
Hur kunde dom nedlåta sej att göra så mot dej och mot oss.
Hade dom bara talat med oss eller om barnavårdsnämnden
kontaktat oss, så hade vi tagit hand om dej. Vi kunde ju inte få
några egna barn och därför var du på något sätt vår stora tröst
och glädje. Den ryckte dom plötsligt bort från oss. Om du
bara visste så många stunder och nätter jag har gråtit efter dej.
– Det har jag också gjort, sade han. Jag har också velat få