Samhällets barn - Läs en bok

– Hans, sätt dej och lugna ner dej, vädjade hon.
– Jag lugnar inte ned mej förrän jag har fått berätta allt om
hur det har varit att vara ett samhällets barn.
Ester såg hur ilskan formligen kokade i honom. Hon reste
sig upp och sträckte ut sina händer mot honom.
– Vi går ner till ett kafé och dricker kaffe, så du får lugna
ned dej och under tiden kan du lätta ditt hjärta.
– Tänker du lyssna på mej?
– Du hör vad jag säger, kom med mej nu så glömmer vi
dom trista rapporterna.
Han följde tyst efter Ester, som styrde stegen till ett kafé,
medan han tänkte för sig själv.
Tack gode Gud att du gett mig kraft och förmåga att kunna
tala ut. Han sände också varma tankar till godtemplarlogen
och fackföreningen som hjälpt honom att bygga upp ett
självförtroende och lärt honom hur han skulle uppträda. Idag
kom kunskaperna till användning. Snart satt de i en avskild
hörna i ett vackert men rökinpyrt kafé. Ester beställde in kaffe,
bröd och varsin bakelse.
– Känns det bättre nu? undrade hon när hon hällde upp
kaffet.
– Jag vet inte. Du måste lyssna på mej, jag måste få berätta
vad jag varit med om. Lyssna på mig!
– Berätta du, men brusa inte upp. Du måste lära dej
konsten att behärska dej, om du ska få folk att lyssna.
– Det är svårt när man är bitter, sade han och såg henne i