Samhällets barn - Läs en bok

Edla var sig inte lik heller. Hon verkade trött och tyngd av sin
mans sjukdom och hade börjat gå något framåtlutad.
Hans tog väl vara på dagarna han hade tillsammans med
dem. Ännu en gång sökte han sig ner till gården, där han varit
som liten. Letade upp de platser som vat fyllda av vackra
minnen och älskade att leva upp dem igen. Det var egentligen
inte så länge sedan han lämnade denna plats och for till
Stockholm. Men han hade upplevt så mycket av spänning och
dramatik sedan dess, att han tyckte det var många, många år
sedan han sprang på dessa marker. Tillsammans med några
gamla lekkarnrater cyklade han runt och besökte olika platser
i trakten.
Trots att Hans trivdes och hade det bra på Skenäs, var det
med vemod han lämnade de gamla. Så glatt och lätt som det
gått att cykla till Arboga, lika sorgset och tungt var det att
cykla därifrån. Där han kämpade sig fram på den dammiga
grusvägen kände han inom sig att hans hjärta och rötter var i
Arbogatrakten. Dit måste han återvända när han själv fick
bestämma över sitt liv. Någon annan plats fanns inte för honom,
det kände han. Kanske kunde han bli ett stöd för Edla och
hjälpa henne nu när Karl var sjuk. Tankarna kretsade i dessa
banor under hela återfärden till Skenäs.
Den långa arbetstiden, från sju på morgonen till sex på kvällen
och till tre på lördagarna, tillsammans med värmen och det
tidvis tunga arbetet gjorde att vid arbetsdagens slut kändes