Samhällets barn - Läs en bok

stora björken. Trots snön som dolde marken kunde han för sitt
inre se stenraderna framför sig som markerade lekstugans rum
och kök. Fast det var vinter och kallt, tyckte han att
domherrarnas sång i björken lät som stararnas om våren och
sommaren när han lekte under björkens hänger. De härliga
jul- och nyårsdagarna och den glädje han kände grumlades
något vid tanken av att han snart måste återvända till Eolshäll.
Här skulle han vilja stanna.
Den dagen han åter klev innanför grindarna till pojkhemmet
kändes det ännu svårare när han nu under nå-gra dagar fått
smaka på friheten och värmen av att tillhöra familjen. Längtan
att komma bort från Eolshäll blandades också med oro och
fruktan. Skulle han hamna hos någon hänsynslös bonnjävel
igen? Eller vart skulle ödet föra honom? Denna tid på året
fanns det inte så mycket arbete att utföra i trädgården, så han
kom allt oftare till syslöjden. Han tränade upp ett kunnande
med att få till fina stoppningar och att sy i knappar. Emellanåt
fick han sitta i ett rum i källaren och binda rotborstar som
behövdes på hemmet och vid andra institutioner inom
Stockholms stad.
När mycket snö hade fallit vimlade det av pojkar på
gårdens vägar och stigar. De var utrustade med ganska
otympliga snöskovlar gjorda av trä. Det var svårt nog att
skotta med dem i fin, lätt snö. Men var det tung kramsnö,
då var pojkarna så trötta när kvällen kom, att de inte orkade