Samhällets barn - Läs en bok

springande mot honom. Hennes ansikte strålade av glädje.
– Vad är det nu för något eftersom du ser så glad ut? Har du
fått löneförhöjning eller har du fått tag i något annat jobb?
Hon hade svårt att genast svara honom. Språngmarschen
gjorde att hon flämtade häftigt, medan hon höll sina händer
om hans axlar och såg in i hans förvånade ögon.
– Jag är med barn, viskade hon fram till slut. Så lycklig jag
känner mej. Nu kan vi gifta oss och ingen kan hindra oss längre
att skaffa oss ett hem.
Hans kände sig omtumlad av beskedet och hade svårt att
samla tankarna.
– Vad säger du, det kan inte vara sant.
– Det är sant. Du hör väl vad jag säger, svarade hon i
bestämd ton. Är du inte glad.
– Jag vet inte vad jag ska svara, det kommer så plötsligt.
Är du riktigt säker?
– Ja, var det korta svaret.
De närmaste dagarna hade han svårt att koncentrera sig på
arbetsuppgifterna. Tankarna kretsade ständigt kring vad han
hade ställt till med. Hur skulle han klara av det? Ibland närde
han förhoppningen att hon hadevfel. Ibland kom tankarna in
på att hon kanske försökte lura honom till att bli oförsiktig i
sin längtan att bli med barn och få bilda familj. Vid de
kommande kärleksmötena blev han åter mer försiktig.
Efter några månader såg han att hon haft rätt. Hon började
bli rund om magen. Han kände sig smått generad när de rörde