Samhällets barn - Läs en bok

nyodlingar sökte man tvinga av mossmarkerna en del, här
förde man en hård kamp med den vattensjuka marken och
mot frosten. Man tvingades att skörda det magra starrgräset
ute på myrarna för att få tillräckligt med foder till sina
djur.
Abel var ett undantag. Han var intresserad av att pröva
nya ting och man såg med skepsis och misstro på honom då
han nyligen lät bygga sig ett nytt hus och installerade
värmeelement som fick sin värme från en kökspanna.
I byarna bodde mest äldre människor som ärvt eller gift
sig till sina gårdar. Många av de yngre hade under åren
emigrerat till Amerika och detta var nog förklaringen till
att det var så många gamla i byarna. Det fanns inte många
barn och ett par av dem var i Hans ålder. Hans kom att bli
det enda fosterbarnet i dessa byar och det var rätt ovanligt
för i dessa trakter fanns annars många fosterbarn.
Det blev något av en kulturchock för honom, en miljö
som han hade svårt att anpassa sig till och som han aldrig
kunde trivas med.
Den gård som Hans skulle komma till låg i utkanten av
byn. Husen var omgärdade med steniga åkertegar. På
gårdens ena sida fanns en vacker bokskog som sökte sig
nästan ner till en sjö och i anslutning bredde stora mossoch
myrmarker ut sig, avbrutna av några uppkastningar som
var bevuxna med barrskog eller klädda med busk och sly.
Gården ägdes och sköttes av Abel och Lydia Jansson.