Samhällets barn - Läs en bok

henne hur det var fatt, om hon behövde någon hjälp.
– Då ä bare den häringa svåre värmen som gör mej så trötter.
Får dä bare åske rent blir då no bätter ska du si. En ä ju gammel
så en får inte begäre för möe av live, svarade hon ruskande på
huvudet.
En kväll när Hans kom in på kammaren låg Josefin redan
nerbäddad fast det inte var så sent.
– Är mor mycket sjuk?
– Nä ja ä bare trötter å kände för å bädde ner mej.
Hans hade tänkt sig ner till sjön ett tag med metspöt och
pröva lyckan, men något inom honom sa att han skulle stanna
och hålla henne sällskap. Ibland när hon ville säga något var
rösten så svag att han inte uppfattade orden. Han måste fråga
om och lyssna extra noga.
Han slog sig ner vid det öppna fönstret och läste en bok.
Den sköna kvällsbrisen svepte in och med den ljudet av hur
svalorna skrikande jagade omkring. Innan Abel och Lydia gick
till sängs kom de in och hörde sig för hur det var med Josefin.
Hon gav dem ett lugnande besked, att det inte fattades henne
något. Men om Lydia ville lägga en varmvattensflaska vid
fotändan var hon tacksam för hon kände sig kall om fötterna.
Lydia trädde en raggsocka över en flaska med hett vatten och
placerade den vid fotändan under täcket.
Snart hörde Hans på Josefins lugna andetag att hon somnat.
Han satt kvar vid fönstret och läste en stund till, men lagom