Samhällets barn - Läs en bok

misshandeln hade satt djupa spår och lärt honom att inte tala
sanningen om förhållandena på hemmet med någon.
Några veckor senare blev Hans och en pojke till beord-rade
att inställa sig hos föreståndarinnan i huvudbyggnadens våning
och hjälpa till med veckostädningen. Det var med obehag de
gick de två trapporna upp för att anmäla sig. Föreståndarinnan,
en lång medelålders kvinna, visade pojkarna runt i våningen
och delade ut order om vad som skulle göras, allt medan hon
flitigt rökte på en cigarett som satt i ett långt munstycke av
pärlemor.
Pojkarna slet med långa gångmattor utför trapporna. Ut
med dem på gården, piska dem rena, upp igen för att vända
åter med några som måste piskas om eftersom hon inte var
riktipt.nöjd
- Fy fan! Hon är lika djävlig som societetskärringarna
iälarhjden, de som som plockar, river och ratar i grönsakskorgarna.
Inget duger åt sådana här jävla kärringar, svor Hans.
Själv dammade hon de dyrbarare prydnadssakerna medan
pojkarna dammsög och knäskurade golven. Kraven var lika
hårda här som när sovsalarna städades. En liten dammtuss eller
en dåligt upptorkad vattenfläck ledde till att hela golvet fick
städas om. Pojkarna slet som djur. De ville komma ifrån så
fort som möjligt ochanske få en extra stunds ledigt innan
middagen.
Föreståndarinnan stod och tittade ut genom fönstret.
Pojkarna var nästan färdiga med städningen och började längta