Samhällets barn - Läs en bok

han redan i tidig ålder miste sin mor. Avslutningsvis bad han
om en hälsning hem till mormodern.
I denna stund kände Hans sympati för Gunnar. Han tyckte
synd om honom trots alla slagsmål de utkämpat på skolgården.
För andra gången återvände Hans från skolan till Abels
gård med hästskjuts. Han log vid tanken på mot-satserna. Förra
gången i rykande snöstorm och kyla, tillsammans med en av
socknens föraktade. Skogshug-garen kallad bolsjevik och
hedning. I dag i strålande sol och värme, tillsammans med en
av socknens mest aktade. Nämndemannen som också var
kyrkvärd.
När skjutsen svängde upp på gårdsplanen skyndade sig Abel
fram, när han fick se sin mor ropade han till.
– Kära mor, va vi ha vari orolier för er å vart I ha tajit
väjen. I får inte lämne gåren utan att tale om vart I ämner er.
Vart har i vari?
– Ja ha vari på pojkens examen, där du borde vari. Va inte
så orolier för mej, oroe dej mer för ditt hårde sinnelag å stolthet
min son. Du kunne gott ha åkt te skolan mä pojken i da och
fått vare stolt över honom. Han fick de fineste betyet å
berömmande or av våran präst å så en bok för han vari så
duktier. Du hade int behövt å skämmes för pojken som du
trodde. I stället är de allt du som får stå med skammen för att
du inte va mä pojken på hans sista examen, utan din gamle
mor fick riskera liv å lem så han inte skulle känne sig helt
utlämnad.