Samhällets barn - Läs en bok

aldrig sett, så här såg det inte ut i sjön han fiskat.
Snart upptäckte Kurt och Hans en ganska kraftig herre,
som med forskande blick sökte efter någon. När han fick syn
på dem kom han fram och frågade:
~Ar det möjligen den här pojken som skall med båten till
Stockholm, är det här Kurt Axelsson jag har den äran att träffa?
Kurt räckte fram sin hand till hälsning.
– Jag är representant för barnavårdsnämden här i staden
och skall se till att pojken kommer ombord på båten. Är det
allt han har med sig? sade han vidare och pekade på Hans
bruna paket.
– Ja, svarade Kurt, det är allt.
Hans tog ett snabbt och kort farväl av Kurt och fördes sedan
ombord av den äldre herrn.
Det här var första gången Hans gick ombord på en båt, han
tyckte det kändes konstigt. Det var liksom att beträda en annan
värld, allt var så skinande vitt och överallt glänste nyputsad
mässing. Båten gungade lätt av vattnets ström-ningar från
forsen, som bildades vid bron strax intill det mullrande
turbinhjulet som omvandlade vattenkraften till elektrisk kraft.
På en dörr satt en skylt som talade om att här regerade båtens
kapten.
Barnavårdsnämndens representant och Hans trädde in till
kaptenen, en äldre man med väderbitet ansikte och ett
gråsprängt hår.
– Nu är jag här med pojken, som kapten lovat mig ansvara