Samhällets barn - Läs en bok

Vad vet jag, men i dessa banor går mina funderingar.
– Du ska veta att jag under mitt långa liv utsatts för många
hårda slag och prövningar som satt min gudstro på hårt prov.
Jag minns när vår enda tös som ung drabbades av sinnessjukdom
som hon ännu bär på. Du må tro att jag kom i starkt tvivel och
vände mig bort från Gud. Jag till och med förbannade honom.
Må Gud förlåta mig för detta. Men så småningom kom jag till
klarhet. Detta kunde inte vara Guds verk utan den onde som
på så vis försökte få mig bort från Gud. För en tid lyckades
han men tack och lov så kom jag till besinning igen.
Josefin satt nu tillbakalutad i sin gungstol och gungade lätt
medan hon fortsatte:
– Besinna alltid när du utsätts för hårda slag, prövningar
och motgångar under din levnadsvandring. Vänd dig aldrig
bort från Gud, för då mer än någonsin behöver du hans hjälp.
Knäpp dina händer och be innerligt om hans stöd. Hjälpen
kan vara nära, men den kan också dröja, men misströsta aldrig
pojk. Minns dessa ord av en gammal gumma i Småland, sade
Josefin och klappade Hans på armen.
Åter lägrade sig tystnaden en stund över kammaren men så
kom det plötsligt en fråga från Josefin.
– Du kommer ofta in på trosfrågor Hans. Det är lite ovanligt
vid din ålder. Var har du fått din gudstro från?
– I söndagsskolan, svarade han, som hölls i ett statarkök av
en ladugårdskarl som läste och sjöng så vacker för oss. Han
talade enkelt och var lätt att förstå. Jag har svårare att förstå