Samhällets barn - Läs en bok

ordsbönen han nu fick höra med den som de läst i korus
på Eolshäll. Här lät det fint och meningsfullt mot vad han
tidigare hade upplevt.
–.Du kan väl bordsbönen? frågade Abel.
– Jo, den har jag lärt mej, svarade Hans..
– Bra, sa Abel, här turas vi om att läsa till bords.
– Kom med mej pojk ska jag vise dej var du ska bo,
sade Josefin och öppnade dörren till kammaren, som låg i
anslutning till köket. Rummet var inte så stort men det hade
två fönster och var ganska ljust.
– Där blir din liggplats, sa Josefin och pekade på en
klumpig utdragssoffa vid ett av fönstren, en soffa som
säkerligen var tillverkad av någon bysnickare för länge
sedan. Och här ligger jag, sade hon och pekade på en säng
med höga gavlar. Sängen var uppbäddad med ett fint virkat
överkast och på det låg några färggranna små kuddar.
På väggen över Hans soffa satt ett gammalt oljetryck
föreställande ett slott och en damm. Över Josefins säng
hängde en fotografisk förstoring med Josefin och hennes
man och fyra barn. Hans betraktade detta fotografi och
Josefin berättade att det föreställde det gamla huset med
halmtak. Hon berättade också att två av pojkarna var i
Amerika och att Abel var den som övertagit gården. Hans
såg också en flicka på fotot men om henne sade Josefin
inget och Hans frågade inte heller, hon kanske var död. På
en virkad duk på chiffonjen i rummet stod några fotografier