Samhällets barn - Läs en bok

Kalle skulle komma. Visserligen visste han att de hade ett
sommarhus ute på Värmdön, men kanske de i alla fall skulle
komma och hälsa på. Men det blev inget besök.
De pojkar, som inte fick eller aldrig väntade sig något
besök, höll sig på behörigt avstånd och betraktade med
avundsjuka blickar dem som hade fått besök. Hade de tur
kunde de bli framvinkade och få något av det goda som
fanns med. Kanske kunde de få smaka lite saft och få en
bulle på en bänk nere i parken. Leka vågade de inte göra
en sådan här dag, kläderna var för fina och de hade fått
tillsägelse att vara aktsamma om dem.
När kvällen kom och pojkarna låg till sängs och någon
hade godis kvar, gick teckenspråket snabbt och blicken
var bedjande och vädjande för att försöka få något med av
dem som haft förmånen att ha besök. Hans fick alltid något
av Rulle när han hade haft besök. Ibland var det någon
som försökte kasta över godis till någon annan men missade
och det hamnade på golvet. Då var det allas byte. Då
kastade sig grabbarna ur sina sängar så att de höll på att
bryta sönder sig, för att komma över det som hamnat på
golvet och snabbt hinna tillbaka i sängen igen, innan den
vakthavande hann anlända. Men solidariteten var fin mellan
pojkarna och det var en oskriven lag att den som inte hade
fått något besök ändå skulle ha något med av vad de andra
fått.
Hans hade nästan glömt episoden på syslöjden och