Samhällets barn - Läs en bok

kämpa sig. fram meter efter meter. Under sin kamp mot
vädrets makter svor och grät han och förbannade denna
helvetiska plats han hamnat på och knöt näven mot himlen
och Gud.
Utmattad nådde han skogen. Där var inte snöstormen
lika hård, men han hade nu totalt tappat orienteringen och
visste inte var han befann sig. Det täta snöfallet och de
igensopade spåren av stigarna gjorde att han sökte sig fram
på måfå. Ju längre tiden gick utan att veta var han var eller
vart han skulle gå, desto oroligare och räddre blev han.
I lä av en stor sten satte han sig utmattad, öppnade sin
ryggsäck och började äta av matsäcken för att stilla sin
hunger och släcka sin törst med skummjölken. Han började
gråta av rädsla och förtvivlan. Vart skulle han för att komma
rätt?
Det dånade i skogen av vindens framfart och han hörde
hur en del träd knäcktes av stormen och den tunga snön.
Han började också att frysa. De alltför tun-na kläderna
gav dåligt skydd mot detta väder. Han för-bannade Abel
som inte köpt honom varmare kläder, nu när det inte kom
något mer från Stockholm. Byxor och strumpor började
bli våta av den smältande snön. Han kände sig alldeles
utlämnad åt vädrets makter. Han knäppte sina händer och
bad en stilla bön: Gode Gud hjälp mig att hitta den rätta
vägen så jag snart kan vara i skolan och Gud förlåt mig att
jag svor nyss och förbannade dej.