Samhällets barn - Läs en bok

– Därför att pojken ä svårt angripen av skabb å dä får
man genom lortaktighet.
Abel blev illröd i ansiktet och höjde rösten.
– Ja har kommi hit mä pojken å söka bot å inte te å bli
chikanerad.
Doktorn brydde sig inte om Abels utbrott, utan vände sig
åter till Hans.
– När badade du sist?
– I går kväll.
– Dä kan ja mycke väl förstå. Men innan dess eller ja ska
no fråge hur ofta badar du?
Hans funderade en stund över hur han skulle svara. Han
såg ömsom på Abel och ömsom på doktorn. Abel ingrep,
fortfarande rätt ilsken.
– Unnersök pojken å tala om va som ska göres mä honom
å korsförhör honom inte.
Doktorn bad nu Abel sitta ner i väntrummet medan han
gjorde en noggrannare undersökning.
– Nu kan vi prata ostört mä varann, sade doktorn när Abel
gått, å ja lover att dä vi pratar om dä stannar bara mellan dej å
mej.
Det blev ett långt samtal. Hans fick för första gången på
länge lätta sitt hjärta för en människa som verkligen lyssnade.
Doktorn noterade flitigt vad han berättade. Sedan tvättade
han rent såren och smorde in honom med en salva som kändes
skön. När han klätt på sig kallade doktorn in Abel.