Samhällets barn - Läs en bok

att låta solen och det sköna vårvädret tränga in och skingra
molnen i hans sinne. Klideringarna grenade ut sig i olika
banor och plötsligt kom han att tänka på Jeppe. Hur har
han det och var är hall nu? viskade han tyst. Var du än är så
hoppas jag att du kan njuta av solen lika mycket som jag
gör.
Trots att han lättjefullt insöp allt det härliga omkring ig
slappnade han inte för ett ögonblick av i sin uppmärksamhet.
Han kikade försiktigt fram vid varje gathörn så han
inte skulle komma i vägen för Mälarhöjdeng pojkgäng igen.
Då och då såg han sig oroligt om, för att inte bli överraskad
bakifrån.
April månad var långt framskriden när han en dag fick det
glädjande beskedet att han före månadens slut skulle få
lämna Eolshäll. Han skulle till ett slott i Vingåker och där
skulle han arbeta i trädgården mot en lön av tjugo kronor i
månaden. Han kunde knappt tro att det var sant. Föris hade
kallat in honom och gett beskedet. Kort och rakt på sak.
Inga uppmunt-rande ord på vägen eller önskan om lycka
till. Just som Hans var på väg ut kom ord som lika gärna
kunde blivit osagda.
– Jag hoppas att under den korta tid du varit här, vi har
fått så pass mycket hyfs och pli på dej, att vi inte behöver
skämmas för dej. Sköter du dej inte, så är du snart tillbaka
här. Lägg det på minnet!