Samhällets barn - Läs en bok

sig bredvid Eva på filten.
Tysta låg de och njöt av den värmande solen. Då och då
svävade någon tärna eller fiskmås över dem och gav ifrån sig
ett skri. Ibland hördes mullret av kanoner från örlogsflottans
skjutövningar ute till havs. Sakta började de samtala och han
ställde några frågor om hennes barndom. Han fick nu veta att
hon också hade haft en svår uppväxt. Hennes mamma hade
försörjt dem så gott hon kunde, men när hon inte orkade längre
togs Eva om hand av en gammal änka i en by i Uppland.
– Jag var rätt ung när jag kom till Stockholm, berättade
hon vidare. Storstaden lockade många ungdomar, men vi hade
ingen aning om hur svårt det var att ta sig fram där. Jag arbetade
på många olika ställen mot en urusel betalning.
– Hur träffade du min pappa?
– Då arbetade jag på Djurgårdsbrunns värdshus och han
var värvad vid Kl. Som du vet, fick jag två barn med honom,
dig och Sune. Jag slet som ett djur, för att vi så snart som
möjligt skulle kunna skaffa oss ett hem. Men förgäves. Han
svek både mej och er för en annan kvinna, som han gifte sej
med för att hon väntade barn. Det var en svår tid för mej och
ännu värre blev det när barnavårdsnämnden såg till att jag
inte fick behålla någon av er. Du hamnade hos din pappa och
styvmor och Sune hos en familj i Stockholm. Honom hade jag
kontakt med men dej fick jag inte träffa, det såg din pappa till.
Du må tro det kändes svårt de gånger jag såg dej på stan och
inte kunde få rusa fram och krama om dej. Jag flyttade snart