Samhällets barn - Läs en bok

Ingen skön av pärlor är.
Namnet kan ej ädel göra
Ej den klädnad kroppen bär.
Rik och fattig, stark och svag
Hög och ringa få en dag.
Kanske medan här de vandra
Ställning byta med varandra.
Den här psalmen hade han hört henne läsa många gånger.
Den tillhörde en av hennes älsklingspsalmer och även han hade
lärt sig tycka om den. När han hade läst färdigt log hon mot
honom.
– Tack för att du läste den för mej å så vackert å väl du
läser. Du skulle no bli präst.
Med en svag och något sprucken stämma läste hon sedan
sin aftonbön, Fader vår. När hon läst färdig sträckte hon ut
handen till honom.
– Vill du sitte en stunn hos mej å hålle min hann?
– Gärna mor, jag sitter kvar tills jag vet att mor har
somnat.
– Tack för dä Hans. Dä känns så skönt. Må Gud välsigne
dej för dä å må han förlåte mej som tar en del av din nattsömn
ifrå dej som du så väl behöver.
Han lyssnade till hennes lugna andetag. Ibland hörde han
dem inte, men ibland kom de igen. Det lät som om hon sov.
Men han satt kvar. Han var inte säker på att hon riktigt hade