Samhällets barn - Läs en bok

ad honom hålla tyst tills han var torr bakom öronen. –
– Men jag betalar ju min fackföreningsavgift precis som
ni, då har jag väl också samma rätt att säga min mening,
kunde han svara helt frankt.
De ledande inom fackföreningen fick snart upp ögonen för
honom på det orädda sätt han gav sig tillkänna och utvecklade
sina synpunkter, så det dröjde inte förrän han fick sitt första
fackliga uppdrag. Hans blev ombud för tidningen Folket i
Bild på verkstaden. Det innebar att han skulle sälja så många
lösnummer som möjligt varje vecka, samt att ta upp
beställningar på månadens bok som gavs ut av FiB:s förlag.
FiB sökte sprida och göra de proletära författarna kända.
Arvodet var fem öre per tidning och femtio öre per bok som
han sålde. Dessutom, om han sålde tillräckligt många böcker,
fick han han en bok för egen del som premie och samlade på
sig några bra böcker.
Hans läslust och denna typ av litteratur förde honom in på
nya tankebanor. Han kom underfund med att orättvisorna i
samhället drabbade inte bara fosterhems- och barnhemsbarn.
Han hade många olycksbröder och -systrar på olika områden
i samhället.
Hur mycket än livet i staden lockade och drog glömde han
inte Edla och Karl.. Så ofta tillfällen gavs en lördageftermiddag
eller söndag cyklade han till dem och ibland skickade Mia
med något gott till kaffet.
Livet i staden och erfarenheterna han fick där, präglade