Samhällets barn - Läs en bok

Tillbaka på kontoret satte Ester undan den svarta pärmen
och tog fram en tunn mapp med några papper i. Telefonen
gav ifrån sig en gäll signal och hon lyfte luren.
– Var vänlig och återkom senare, jag har besök just nu,
sade hon kort, lade på luren och vände sig till Hans.
– Du är så pass gammal nu, så jag förstår att du börjar vilja
ha reda på dina anförvanter.
– Det har jag velat i många år och vad beträffar moster
Ester och morbror Krister, så har jag längtat efter dom sedan
jag var fem år. Det var då ni tog över ansvaret för mig och jag
har inte hört något från mina närmaste under alla dessa år.
Ester bläddrade igenom papperen.
– Någon Ester eller Krister hittar jag inte här.
– Är det några som jag vill ha tag i, så är det dom. Du måste
hjälpa mej att hitta dom.
– Vet du vad dom heter i efternamn?
– Jag var så liten så jag känner bara till dom med förnamn.
– Vill du inte ha tag i din mamma och pappa? undrade
hon.
– Pappa känner jag inget för, han var så sträng. Det var
min styvmor också, men mina halvsyskon skulle det vara roligt
att få tag i.
– Vill du inte ha tag på din mamma? frågade hon igen.
– Min mamma? han reste sig häftigt upp från stolen och
tog händerna om huvudet. Min mamma! Vad är det du säger?
Lever hon?