Samhällets barn - Läs en bok

lekar, såg han sin enkelt byggda ladugård. Grankottar med
pinnar instuckna som ben föreställde kor, kalvar och hästar.
Några kor var ännu ute på bete. De små hässjorna han byggt,
hade han så långt som möjligt sökt efterlikna hässjorna i de
vuxnas värld. Nu hade vinden till stor del klätt av dem eller
var det katten som farit fram på sin jakt efter en liten mus,
som försökt rädda sitt liv genom att springa in i den lilla
hässjan? Han kröp ner på marken och återställde de raserade
hässjorna och släppte in de kvarglömda korna, som ännu var
ute på bete och stängde till om dem. Här på källarbacken
hade han fördrivit många timmar och drömt sig bort i fantasins
underbara värld.
Han gick ner till ladugården som var nästan tom på djur.
De var ute på bete men en kalv fanns kvar. Han gick fram till
kalven som stack fram sitt huvud ur kätten och gav ifrån sig
ett svagt välkomstläte. Han kramade om den och den såg lite
undrande på honom med sina stora bruna ögon. Han räckte
fram handen som försvann in i kalvens mun. Den sög instinktivt
på fingrarna i tron att det var moderns spene. Han njöt av att
känna kalvens varma sträva tunga sluta sig om fingrarna. Han
tog farväl av kalven och fortsatte till svinhuset en bit bort.
När han kom i närheten gav han sig tillkänna och möttes av
grisens gälla skri. Den kastade sig upp i hela sin längd på
stians räcke i enda syfte att få mer mat.
Utanför låg hönsgården där hönorna låg loja i solskenet.
Några av dem arbetade dock intensivt i myllan med vingar